Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Systematik Vetenskapligt namn Synonymer
Tornfalk; adult hane. Notera det grå huvudet.
|
|
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Rovfåglar Falconiformes |
| Familj: | Falkfåglar Falconidae |
| Underfamilj: | Egentliga falkar Falconinae |
| Släkte: | Falco |
| Art: | Tornfalk F. tinnunculus |
| §Falco tinnunculus Auktor: Linné, 1758 |
|
| Tinnunculus tinnunculus | |
Tornfalkshona. Notera det bruna huvudet.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Tornfalk (Falco tinnunculus) är en medelstor rovfågel som ofta ses ryttla över fält och öppna ytor, som kalhyggen och myrar. Tornfalken är en av Europas talrikaste rovfåglar.
Tornfalken häckar i överallt i Europa, utom i de norra delarna av Skandinavien, i Ryssland och Island.
Det är en liten falk stor som en duva, en röd rygg med svarta fläckar och tunna spetsiga vingar. Bakhuvudet är grà-blàtt hos hannen och brun-rött hos honan, med reguljära svarta fläckar. Fötterna är gula, klorna svarta. Ungarna pàminner om honan, men är blekare om ryggen.
Skriet är en serie av torra och höga toner » Ki-ki-ki « , pà franska heter den Faucon crécerelle och det är just dess läte som har gett det namnet. Men det latinska namnet « tinnulus » betyder ungerfär « klart metalliskt ljud ».
Den lever i öppna landskap som ängar, där den jagar gnagare som den äter. Den besöker ocksà trädgàrdar om de är tillräckligt stora för att dess bytesdjur ska installera sig där.
I början av mars sà börjar leken och honan hàller sig pà en trädgren medan hannen flyger ovanför henne i cirklar. Han gör « pikar » mot henne och avbryter dem innan han nàr fram till henne för att àterigen flyga i cirklar. Hon svarar med att flyga iväg sà att han förföljer henne, hon flyger sà att hon hamnar bakom ryggen om hannen. Tornfalken är ingen mästare pà att bygga bo, paren konstruerar inga bon, den använder naturliga hàligheter eller övergivna bon. Det mesta duger till att använda som bo. Det är vanligt att de nischar bland byggnader.En gàng paret är installerat sà lägger honan mellan 2 & 6 ägg, blanka med inslag av rött. Bàda föräldrarna ruvar i ca. 30 dagar, fast oftast honan. Ungarna lämnar boet mellan 4 och 5 veckor efter kläckningen, oftast en gàng om àret.
Näring
Gnagare, smà kaniner, ödlor, smàfàglar etc… Ibland ocksà mask och insekter.
Migration
I Frankrike sà är den ingen flyttfàgel, men i kallare regioner sà söker den sig till varmare regioner för att àtervända i Mars-april.
Beteende
Den är solitär och lever endast i par vid reproduktionen, men de som migrerar bildar smà grupperingar under sina lànga resor. Dess intressanta jaktteknik är att den söker sig till höga platser som elledningar, höga trädgrenar och om den flyger sà flaxar den frenetiskt med vingarna medan kroppen är stilla i luften medan den sökert sitt byte. Den kallas « Saint-Esprit » i Frankrike. Helige ande är ett smeknamn som den har fàtt m.a.o.. Det âr detta som gör att man identifierar tornfalken över ängarna.
I människors närvaro
Den är inte rädd för människor och närmar sig ofta människorna, reguljära besök i stadsmiljöer, med förkärlek för stora trädgàrdar.
Behov av plats
Tornfalken har behov av ett jaktterritorium och en plats att nischa pà, man kan observera den i trädgàrdar om de är tillräckligt stora. Men annars sà kan de besöka parker eller andra stora öppna ytor i er närhet.
Den accepterar halv-öppna fàgelholkar, om det är tillräckligt làngt upp fràn marken, 5-6 m. Man kan tillverka dem eller köpa dem.
Nära en tornfalk
Det är mer eller mindre lätt att nära en tornfalk om platsen är tillräckligt stor för en jaktterräng. Man kan ordna sà att dess bytesdjur kommer dit, med ett arrangemang. Ett fàgelbord med med frön gör sà att smàfàglar sàsom bofinkar kommer och de utgör ju tornfalkens bytesdjur. Genom att lägga frön pà marken sà kommer gnagarna fram vintertid och det hjälper tornfalken i dess jakt.
Historik
Tornfalken var som alla rovfàglar väldigt frekvent i Europa, men jakt har decimerat dess antal under medeltiden pga vidskepelse. De ansàgs vara farliga och en konkurrens gentemot jägarna. Idag är det de stora bondgàrdarna som har decimerat antalet tornfalkar. Men ocksà transformeringen av dess naturliga habitat är boven bakom decimeringen.
Dess bytesdjur finns ej längre pà de gamla jaktmarkerna och det tvingar tornfalken att söka sig till ny terräng. Men även förgiftade bytesdjur, sàsom fàglar och gnagare som har ätit förgiftade frön, ackumulerar giftet i tornfalken.
Men det verkar som om tornfalkarna har anpassat sig och tydligen sà har antalet tornfalkar ökat, de frekventerar de sundare zonerna och undviker de sämre. Det är vanligt att se dem utefter landsvägarna.
Källa: oiseaux Passion, N° 8, Janvier,février, mars 2011. Aurélien Bour, Le faucon Crécerelle
Nyckelord: tornfalk rovdjur och människan arbeta med att rädda rovdjuren falco tinninnunculus linnaeus 1758
ArramiKram. 😉
Örnkramar 🙂
la vie sauvage 